Är en svensk visa som gjorts odödlig via Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga
-: Jag är fattig bonddräng
-: men jag lever ändå.
-: Dagar går och kommer,
-: medan jag knogar på,
-: harvar, sår och plöjer,
-: mockar, gräver och bär,
-: går bak mina oxar,
-: hojtar, visslar och svär.
-: Jag är fattig bonddräng
-: och jag tuggar mitt snus,
-: och när lördan kommer
-: vill jag ta mej ett rus.
-: Sen, när jag blitt livad,
-: vill jag tampas och slåss,
-: vila hos en flicka
-: vill jag också förstås.
-:
-: Sen så kommer söndan
-: och då vill våran präst,
-: att jag ska i körkan
-: men då sover jag mest.
-: Prästen kan väl vila
-: hela måndagen men
-: för en fattig bonddräng
-: börjar knoget igen.
-: Så går hela veckan
-: alla dagar och år,
-: jag går med min lie
-: och jag plöjer och sår.
-: Jag kör mina oxar
-: och jag hässjar mitt hö,
-: harvar, gnor och trälar,
-: och till sist ska jag dö.
-:
-: Står där, fattig bonddräng,
-: invid himmelens port,
-: lite rädd och lessen
-: för de synder jag gjort.
-: Man ska inte supa,
-: ha med kvinnor och slåss.
-: Herren Gud i himlen
-: är väl missnöjd förstås.
-: Men då säjer Herren:
-: Fattig bonddräng, kom hit!
-: Jag har sett din strävan
-: och ditt eviga slit.
-: Därför, fattig bonddräng,
-: är du välkommen här.
-: Därför, fattig bonddräng,
-: ska du vara mej när.
-:
-:
-:
-:
-:
-:
-:
-: Och jag, fattig bonddräng,
-: står så still inför Gud,
-: och sen klär han på mej
-: den mest snövita skrud.
-: Nu du, säjer Herren,
-: är ditt arbete slut.
-: Nu du, fattig bonddräng,
-: nu får du vila ut.
-:
-: